Mammutmarschen 2008

Prolog:

Varifrån kom iden att delta detta galenskap? Det var en av frågor som vi tänkte när vi marschade mitt i kolsvart natten någonstans i Loppi. Var det Tink eller Cruella , som klickade sig till Peräkylänponnistus hemsidor och var det Tink eller Cruella som talade  högt att vi ska delta tävlingen...

No, det var fredagkväll 24.10.2008 och klockan var 18.00 när vi och 19 andra galna lag väntade startsignal  i Karkkila. Det var 8,5 mil som väntade oss. Vädret var kallt och det regnade lite.

Vi  hade preparerat oss väl.  Vi hade packat vår ryggsäck. Cruellas ryggsäck vägade 13 kg och Tink hade 8 kg I sin ryggsäck. Andra tävlare undrade vad har vi packat, när vi hade så stora ryggsäckar. Vi hade bara nödvändiga saker mm. pannlampa med extra batterier, mat, 2liter dryck och kläder att byta. Tink hade också sin organlanseringkort med...

Tävling började och vi började gå till första kontroll. Det tog bara några minuter när vi fick första frågorna från våra medlöparen. Dom undrade vilken är Cruella och vilken är Tinkerbell. Och varifrån kom namn. Dom undrade också om vi kan orientera!!!  Lite fore första  kontoll såg dom att vi kan orientera, därför att dom tog fel stigen, när Tink ledade oss till rätt stigen. Vi jublade lite och vi fick mycket extra energy.

Vi var på vägen till andra kontroll när en annan medtävlare kom  och berättade att han hade besökt vår hemsidorna. Han hade också kollat att vi hade klarat bade Venla-kavlen och sen Jukolakavlen!!! Vi tänkte att  nu känns det som riktiga stjärnor!!! Kvällen mörknade och vi sättade på pannlampor. Det började också regna mer...

Vi hade vandrat cirka 3 timmar när vi stoppade, och sökte svarta strumpor från svata ryggsäck i kolsvart natt. Dom var där men vi hittade dom inte. Så växlade Cruella sin skorna, som gnidade tå, till sport sandaler... som vi hittade från ryggsäck...  Farten gick vidare och det regnade mer och mer...

På väg till kontroll nummer 5 träffade vi en kille som hette Samoilija. Han litade gps-maskinen men vi litade på kartan och lite till kompass också.På vägen till sjätte kontroll var det enda möjlighet att gena c. en kilometer. Vi tog möjligheten och vi vände till små stigen. Samoilija, som var riktig "gentleman" frågade om han kan följa oss. Vi var benägna och vi gick vidare. Plötsligt hörde vi rop. Där liggade Samoilija och svor sin gubbvader som krampade. Vi väntade att krampen tog slut och vi då fortsatte vi resan. Och lite fore sjätte kontroll såg vi lampor som kom  från vänster... Hurra-ropar! Vi hade väljat bättre banan!!

Efter  sex timmar stoppade vi och Cruella klädde på sig goretex byxorna, därför att det var kallt och det regnade fortvarande. När vi vandrade smal grusvägen och granarna nådde till mörkt himmel, började Tink att sjunga gammal finska marchsången som passade  takten. Låten heter " Paljon ( mycket) on kärsitty ( har lidat) vilua (kyla) ja (och) nälkää ( hunger)". Vad jag skrattade, det passade utmärkt till vår situation.  Det irriterar att kunde inte filma det till video!!!

Vi hittade sjunde kontrollen och samtidigt såg vi ljusen under gran. Där vilade en medtävlare. Vi stoppade bara till minut att dricka och äta. men då var vi tvånga att fortsätta. Kylan kom snabbt...  Kontroll nummer åtta var mitt I tävlingen. Men det var så långt till kontrollen att vi orkade inte läsa kartan, vi bara gick. När det var bara 3 kilometer till kontrollen började vi vara ganska trötta nästan hysteriska. Bästa var följande samtal ,det likar, Bill och Bull, från Pelle Svanslös :

- Det gör ont I benen.

- Benen värkar.

Lite tyst:

- Det här är helt sjuk.

- Helt sjuk är det.

Det kände att sista kilometer slutar aldrig. Men sist såg vi ljus från lägereld! Vi nästan gråtade, så trötta var vi. Jag kunde inte simma och fortsätta men Tink simmade I iskalt vatten. Mina höger fot botten hade två jättestor blåsa och det gjorde riktigt ont till båda knä. Men Tink bytte torra kläder på sig och ätade "delikat" pasta-bolognese. Sen omfamnade vi och jag tog bilen till mål och Tink fortsatte till kontroll  nummer 9.

Det var helt galen tävlingen, men så kul att nästa år igen!!!

Epilogen:

" Vandraren har ingenstans att gå, när han kommit fram till slutet.

Månen färgar alla skuggor blå, han är ensam kvar där ute.

Långt där borta från enslig gård, lyser värmen ut I natten.

Väcker  hunger I hans frusna kropp, som har levt på luft och vatten.

Det gör ont men gå ändo, du kan alltid vända om.

Det gör ont, men gå ändo, du är här och kom hit som en vandrare.

Klockan ringer för en ensam själ, den har lånat röst av döden. Vill den illa eller vill den väl, när den räcknar våra öden. Sluta tänka att det är svårt ändo, du får ta en dag i taget. Vandraren har ingenstans att gå, om han går vid sista slaget.

 Det gör ont men gå ändo, du kan alltid vända om.

Det gör ont, men gå ändo, du är här och kom hit som en

vandrare."

(Nordman)